På många ställen i Oxford ser det ut som att tiden stått stilla. Inte på ett sådär dammigt sätt utan som att folk faktiskt lever kvar i det gångna. Jag älskar de små butikerna där fjäderpennor och timglas står framställda som om de vore en del av dagligvaruhandeln. Dessutom älskar jag hur murgrönan i Oxford tycks ha ett eget liv och liksom har tagit över en del byggnader. Vem vill inte kunna titta ut från det lilla fönstret omringat av grönska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar